2 timmar och 17 minuter kvar...
...tills röstningen är slut. Börjar för första gången bli lite nervös. Jag hoppas du har lagt en röst och fört budskapet vidare till dina nära!
18 dagar kvar
Och en vecka kvar till kröningen på Skansen!
Idag repade vi och jag må säga att det låter riktigt fint! Sedan deltog vi i en aktivitet där jag blev lite stolt över mig själv; jag lyckades komma över min lilla fart-rädsla. Men jag var tyvärr inte snabbast. Ordnar fram en bild så ni får se vad jag menar senare...
Vill länka till en hemskt fin film jag såg igår! Det är ett filmexpriment som bland annat Ridley Scott gjort, där människor över hela världen fick filma sin dag den 24 juli 2010, sedan har han satt ihop det till en jättefin film. Titta på den gratis på Youtube här!
19 dagar kvar
Nyss hemkommen från IKEA, nu ska det allt julpyntas! Man får vara lite kreativ när man bor på 14 kvm, inte så mycket av det här.
Tänkte länka till de bloggar jag läser. Rättare sagt, tittar på. Det är nästan bara bilder.
The Sartorialist
Underbar för en modeälskare som mig. Drivs av den amerikanska fotografen Scott Schuman (som jag skakat hand med när jag var på hans boksignering, starstruck ehe)
Rasmus Keger
Snygga bilder, fint New York
Sofie Lundberg
Svensk tjej som pluggar på utbildningen jag söker till just nu, Fashion Merchendising Managment på Fashion Institute of Technology
Som sagt; nu julpynt sen Lucia-sångs-nötning.
Tänkte länka till de bloggar jag läser. Rättare sagt, tittar på. Det är nästan bara bilder.
The Sartorialist
Underbar för en modeälskare som mig. Drivs av den amerikanska fotografen Scott Schuman (som jag skakat hand med när jag var på hans boksignering, starstruck ehe)
Rasmus Keger
Snygga bilder, fint New York
Sofie Lundberg
Svensk tjej som pluggar på utbildningen jag söker till just nu, Fashion Merchendising Managment på Fashion Institute of Technology
Som sagt; nu julpynt sen Lucia-sångs-nötning.
20 dagar kvar
Vad gör man om man sitter på kontoret och är lite rastlös men har en massa kvar? Man sätter på en låt, sjunger och dansar i tre minuter, och sen fortsätter man. Tack och lov att halva kontoret består av fönster. Hehe.
Här är årets jullista jag gjort på Spotify. Har en längre, men har redan lyssnat sönder den...
Julen kanske är enda gången det är ok att lyssna på Wham!, men å andra sidan finns She & Him med också. Så kreddigt som det kan bli med julmusik, ungefär.
She & Him ba hänger med värsta Conan
Här är årets jullista jag gjort på Spotify. Har en längre, men har redan lyssnat sönder den...
Julen kanske är enda gången det är ok att lyssna på Wham!, men å andra sidan finns She & Him med också. Så kreddigt som det kan bli med julmusik, ungefär.
She & Him ba hänger med värsta Conan
På tal om Nobel...
Den 13 är det vi som ska sjunga för dem. GANSKA häftigt!
21 dagar kvar
Snart är lucia här! Jag är så otroligt taggad! Den 2 december avgörs det vem av oss 7 kandidater som blivit Lucia och den 3 december är det kröning på Skansen. Jag hoppas hoppas hoppas att det har kommit snö då...
Och ej att glömma, den 13 december är det Luciafirande på skansen! Kom dit, det kommer bli otroligt fint!
Jag har ju varit hemskt dålig på att uppdatera här, men det ska komma igång ordentligt nu när det börjar dra ihop sig. Imorgon ska jag prata med Anna som jobbar med Svenska Kyrkans Internationella Arbetes projekt i Liberia. Så imorgon lovar jag ett inlägg om det projektet. Det projekt jag stöttar handlar om att renovera skolor och skapa yrkesutbildningar efter inbördeskriget i Liberia som slutade 2003.
Jag har alltid tyckt Nobel-priset varit extra roligt då jag fyller år den 10 december, men i år är det extra kul när det gäller fredspriset. Fredspriset i år går till tre kvinnor som aktiv arbetat för fred men också jobbat för att få in kvinnor i fredsarbetet. Det är Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf från Liberia. Gbowee är en liberiansk människorättskämpe som under inbördeskriget jobbade med att sammanföra kristna och muslimska kvinnor i Liberia genom organisationen Women of Liberia Mass Action for Peace som anses ha bidragit till inbördeskrigets slut 2003. Johnson Sirleaf är Liberias nuvarande president som också är den första kvinnliga valda ledare i Afrika och har bland annat jobbat mot korruptionen i Liberia och för att fler kvinnor ska delat i fredsarbetet. Den tredje som får dela fredspriset är Tawakkul Karman från Jemen, som var med och startade Women Journalists Without Chains som jobbar för åsiktsfrihet. Karman drev också några av de fredliga demonstrationer i Jemen som var en del i den Arabiska våren.
Jag tycker det är riktigt bra pristagare i år, och jag uppskattar att man trycker på vikten av att arbeta för kvinnors rättigheter i konflikter, vilket alla de tre pristagarna har gjort, och uppnått goda saker med.
Det jag skulle komma till är att jag även uppskattar Svenska yrkans Internationella Arbete i Liberia i övrigt, där de bland annat jobbat med freds- och försoningsarbete som varit väldigt lyckat. Leymah Gbowee var nämligen en av deltagarna i det program för freds- och försoningsarbete som Svenska Kyrkan jobbat med. Att en av de som praktiserat i det projekt som Svenska Kyrkan jobbat med får Nobels fredspris är inte bara kul, det säger en hel del om Svenska Kyrkans Internationella Arbete. Det känns extra kul att stötta denna organisation när man ser att flera av deras projekt ger framgång!
Leymah Gbowee, Tawakkul Karman och Ellen Johnson Sirleaf
30 dagar kvar
Om en månad är vi klara med allt kring Sveriges Lucia. Skönt då att det som sagt är en månad kvar och att det bästa inte kommit än!
Jag måste länka till en riktigt bra krönika jag läste i Nöjesguiden imorse. Det är Annahita Yazdi som har skrivit om den unga borgeliga imagen som har blivit en trend i Sverige; "I det nya Sverige existerar ingen fattigdom, bara lata människor. Och ungdomen som står och hänger på låset till vuxenvärlden och inget hellre vill än att bli tagen på allvar, har svalt budskapet om att svaghet är lathet och sjukdom är omänskligt". Hon tar upp problem kring den attityd som finns som säger att för att vara värd någonting, så måste man vara lyckad och man måste vara det nu, fast man knappt blivit mer än 20 år. Och att många unga som lever efter detta röstar borgerligt som en statusmarkör, där vi har partier som vilar på idéer som säger att "bara du vill så kan du, men allt ansvar vilar på dina axlar och fixar du det inte är du en börda". Men ibland så pallar man inte, och ibland har man inte förutsättningar eller medel att kunna. Det är ju då vi måste hjälpa varandra genom att säga att det är ok att misslyckas, och att vi tillsammasn kan ge varandra förutsättningar och möjligheter.
Jag är övertygad om att det är den borgeliga politiska idén som tagit fäste, men också den otroliga mängd bloggar som ger ut en sorts personlig, men slipad perfekt fasad. Det är lite som barbiedockor; de ser onormala ut, men inte tillräckligt onormala ut för att ifrågasättas. Man köper det. Och sen är det ju den eviga självhjälps-hysterin som ger ett måste av att må bra, att lyckas, eftersom böckerna finns så är det ju upp till dig.
Jag känner igen mig i Yazdis bild av de unga borgerliga väljarna (minus borgeligheten och rösten på Alliansen). Men jag har alltid haft en liten vilja att sticka ut på små distinkta sätt. Att klä mig på ett sätt som ger ett intryck av en Östermalmstjej, men visa att jag tror på värderingar som det talas om i Tvärdrag. Jag har alltid gillat den stilen och jag har nog alltid haft de värderingar jag har. Men jag är alldeles för medveten om att jag vill visa mig på ett speciellt sätt, jag känner igen mig i den ständiga viljan att bevisa sig själv. Jag tror min lite omedvetna att-vara-lyckad-hets ligger i mina "estet-gener". Att ständigt vilja bli bekräftad. Det är någonting som jag jobbar väldigt mycket på, men det är svårt när det är alla dessa bloggar överallt, där allt går ut på att tycka. Och det blir jävligt svårt att tycka någonting (eller att tycka någonting som verkar vettigt), när alla olika sorters tyckande redan finns där. Tillslut går det inte att hävda sig.
Ni kanske tycker detta är lite fel forum? (jag skriver att ibland pallar man inte, i en blogg där jag kandiderar som en käck engagerad tjej. hehe.) Men jag tror verkligen på att nå ut med någonting på olika sätt. Så nu vill jag väl säga det här, just här. Att ibland pallar man inte. Och det är helt ok. Och ibland är man peppig och mest lyckad i världen. Och det är också ok. Man kan väl vara både och, helt enkelt. För man är ju inte mer än människa.
Vad tycker du? Märker du av de attityder som finns, hur tror du de är kopplade?
När jag var 17 skrev jag en artikel i Aftonbladet om ungefär detta. Hade fått en panikattack och funderade då mycket kring hur det kom sig. Läs den här.
Jag måste länka till en riktigt bra krönika jag läste i Nöjesguiden imorse. Det är Annahita Yazdi som har skrivit om den unga borgeliga imagen som har blivit en trend i Sverige; "I det nya Sverige existerar ingen fattigdom, bara lata människor. Och ungdomen som står och hänger på låset till vuxenvärlden och inget hellre vill än att bli tagen på allvar, har svalt budskapet om att svaghet är lathet och sjukdom är omänskligt". Hon tar upp problem kring den attityd som finns som säger att för att vara värd någonting, så måste man vara lyckad och man måste vara det nu, fast man knappt blivit mer än 20 år. Och att många unga som lever efter detta röstar borgerligt som en statusmarkör, där vi har partier som vilar på idéer som säger att "bara du vill så kan du, men allt ansvar vilar på dina axlar och fixar du det inte är du en börda". Men ibland så pallar man inte, och ibland har man inte förutsättningar eller medel att kunna. Det är ju då vi måste hjälpa varandra genom att säga att det är ok att misslyckas, och att vi tillsammasn kan ge varandra förutsättningar och möjligheter.
Jag är övertygad om att det är den borgeliga politiska idén som tagit fäste, men också den otroliga mängd bloggar som ger ut en sorts personlig, men slipad perfekt fasad. Det är lite som barbiedockor; de ser onormala ut, men inte tillräckligt onormala ut för att ifrågasättas. Man köper det. Och sen är det ju den eviga självhjälps-hysterin som ger ett måste av att må bra, att lyckas, eftersom böckerna finns så är det ju upp till dig.
Jag känner igen mig i Yazdis bild av de unga borgerliga väljarna (minus borgeligheten och rösten på Alliansen). Men jag har alltid haft en liten vilja att sticka ut på små distinkta sätt. Att klä mig på ett sätt som ger ett intryck av en Östermalmstjej, men visa att jag tror på värderingar som det talas om i Tvärdrag. Jag har alltid gillat den stilen och jag har nog alltid haft de värderingar jag har. Men jag är alldeles för medveten om att jag vill visa mig på ett speciellt sätt, jag känner igen mig i den ständiga viljan att bevisa sig själv. Jag tror min lite omedvetna att-vara-lyckad-hets ligger i mina "estet-gener". Att ständigt vilja bli bekräftad. Det är någonting som jag jobbar väldigt mycket på, men det är svårt när det är alla dessa bloggar överallt, där allt går ut på att tycka. Och det blir jävligt svårt att tycka någonting (eller att tycka någonting som verkar vettigt), när alla olika sorters tyckande redan finns där. Tillslut går det inte att hävda sig.
Ni kanske tycker detta är lite fel forum? (jag skriver att ibland pallar man inte, i en blogg där jag kandiderar som en käck engagerad tjej. hehe.) Men jag tror verkligen på att nå ut med någonting på olika sätt. Så nu vill jag väl säga det här, just här. Att ibland pallar man inte. Och det är helt ok. Och ibland är man peppig och mest lyckad i världen. Och det är också ok. Man kan väl vara både och, helt enkelt. För man är ju inte mer än människa.
Vad tycker du? Märker du av de attityder som finns, hur tror du de är kopplade?
När jag var 17 skrev jag en artikel i Aftonbladet om ungefär detta. Hade fått en panikattack och funderade då mycket kring hur det kom sig. Läs den här.
34 dagar kvar
God kväll!
Imorse var jag med i Radio Sörmland, det kan ni lyssna på här! Sändningen 08.00-08.30 ca 14 min in i sändningen
Och senare under dagen blev jag och Aida intervjuade av 18min som är en gratistidning i Uppsala, Uppsalas Metro kan man säga! Reportern ville ha bilder när vi sjöng, så där stod vi och sjäng Luciasången vid Fyrisån i finaste höstsol haha! Länkar till artikeln imorgon!
På tal om radio så var jag med i P3s program Brunchrapporten under hela Almedalsveckan (typ en festival i Visby för politiker, organisationer, företag, etc.) i sommras. Jag och en tjej som heter Sara var med i deras "dokusåpa" Swedens Next Statsminister, där vi tävlade om vem som skulle bli just Swedens Next Statsminister. Jag förlorade tyvärr, men det var sjukt kul! Vi hade olika deltävlingar, och jag fick bl a träffa mäktiga Jesse Jackson och otroliga Dorothy Parvaz!
Imorse var jag med i Radio Sörmland, det kan ni lyssna på här! Sändningen 08.00-08.30 ca 14 min in i sändningen
Och senare under dagen blev jag och Aida intervjuade av 18min som är en gratistidning i Uppsala, Uppsalas Metro kan man säga! Reportern ville ha bilder när vi sjöng, så där stod vi och sjäng Luciasången vid Fyrisån i finaste höstsol haha! Länkar till artikeln imorgon!
På tal om radio så var jag med i P3s program Brunchrapporten under hela Almedalsveckan (typ en festival i Visby för politiker, organisationer, företag, etc.) i sommras. Jag och en tjej som heter Sara var med i deras "dokusåpa" Swedens Next Statsminister, där vi tävlade om vem som skulle bli just Swedens Next Statsminister. Jag förlorade tyvärr, men det var sjukt kul! Vi hade olika deltävlingar, och jag fick bl a träffa mäktiga Jesse Jackson och otroliga Dorothy Parvaz!
35 dagar kvar
I torsdags var jag och Aida med i P4 Upplands morgonprogram och gjorde en riktigt rolig intervju, fick bland annat frågor om råttor och om en halv miljon spänn.
Lyssna här!
Det var en sjukt rolig intervju att göra, men det är också det pinsammaste jag någonsin varit med om, då jag var så dum att jag försov mig och fick vara med på telefon...
Nej nu blir det inge mer sådant! På onsdag ska jag och Aida intervjuas av Uppsala-tidningen 18 minuter, det ska bli sjukt kul!
Glöm inte att gilla min sida på Facebook Sveriges Lucia 2011 - Matilda Grebestam
Och glöm heller inte att rösta!
Smsa lucia matilda till 72970
Lyssna här!
Det var en sjukt rolig intervju att göra, men det är också det pinsammaste jag någonsin varit med om, då jag var så dum att jag försov mig och fick vara med på telefon...
Nej nu blir det inge mer sådant! På onsdag ska jag och Aida intervjuas av Uppsala-tidningen 18 minuter, det ska bli sjukt kul!
Glöm inte att gilla min sida på Facebook Sveriges Lucia 2011 - Matilda Grebestam
Och glöm heller inte att rösta!
Smsa lucia matilda till 72970
Rösta!
Glöm inte att lägga en röst på mig! Pengarna (förutom den lilla peng som går till ditt telefonbolag) på 20 kr går till Världens Barn!
Sms:a lucia matilda till 72970
Tack!
Från studenten 2010 när jag fick äran att bära fanan i den traditionella studentparaden!
Sms:a lucia matilda till 72970
Tack!
Från studenten 2010 när jag fick äran att bära fanan i den traditionella studentparaden!
42 dagar kvar
Sitter på tåget mot Gävle till ett möte. Såg att Michael Bublé släppt en julskiva, så det är det jag lyssnar på just nu. Idag är det ju 1 november, så från och med idag ska jag börja lyssna på jullåtar. Hehe. Ska någon dag länka till mina favorit-julsånger. Här är Michael Bublé's nya i alla fall: Michael Bublé – Christmas
Senare idag kommer ett inlägg om Svenska kyrkans projekt som jag stöttar!
Senare idag kommer ett inlägg om Svenska kyrkans projekt som jag stöttar!
43 dagar kvar
Idag är det jobb som gäller, ska strax med tåget till Stockholm för ett möte. Men idag ska jag också höra av mig till en massa olika människor om hjälp att nå ut med min kanditatur, och snart kommer jag och Aida (som också bor i Uppsala) skicka pressmedelanden till Uppsala-medier. Helt ärligt så ser jag inte detta som en tävling, utan mer som ett häftigt sätt att fira Lucia, men också ett sätt att hitta på en massa roliga sätt att nå ut med mitt projekt och min kanditatur.
Taggad!
Taggad!
Matilda Grebestam
Enligt Ö o B så är julpynt helt ok nu. Så då skriver jag detta inlägg till lite julmusik.
Jag heter då Matilda och är en av kandidaterna till Sveriges Lucia 2011! Det var för ett år sedan som jag var på centralen i Stockholm som jag bestämde mig för att söka till Sveriges Lucia 2011. Jag gick förbi en pelare med bilder och beskrivning av varje Lucia-kandidat för 2010, och kände direkt att det skulle jag söka till nästa år, vilket jag gjorde! Jag skickade in en ansökan, beskrev nog mig själv ganska visionärt och storartat, och lyckades komma på audition. Sångdelen är nog det sämsta jag någonsin gjort, fnittrade konstant och började på fel tonart ett antal gånger. Men det gick ju vägen ändå!
När jag inte tränar luciasånger och skrider fram (utan guldiga lockar) med ett ljus i handen, så arbetar jag på Sveriges elevråds Centralorganisation som verksamhetsutvecklare. I stora drag så utbildar jag elever i styrelsearbete, att driva projekt, lobbying, mm. Det är grymt roligt och ett intresse kvar sen gymnasietiden då jag var elevrådsordförande, som nu blivit ett heltidsjobb på bästa sätt.
Man kan nog säga att jag är den med minst sångerfarenhet av oss kandidater, i ärlighetens namn. Att då få delta med de andra tjejerna, som har så mycket erfarenhet och begåvning, är grymt inspirerande! Jag gick estet-sång på gymnasiet och har lärt mig det mesta jag kan därifrån. Sången är någonting som gör mig som människa, men det är en kamp många gånger då jag kämpar mycket med tekniken. Men det är värt det.
En sak som jag vet att jag en dag ska bli, är politiker. Jag börjar nu känna att jag inte vill studera "till" politiker då det finns alldeles för gott om "yrkes-politiker". Jag har alltid sett politiken som en väg att förändra för många på ett hållbart sätt. Jag vill vara inom politiken för att där kan jag vara med och se till att det sker förändringar som ändrar samhällen i stort och så för människan på gräsrots-nivå. Min politiska övertygelse var något jag letade mig fram till själv. Det som övertygar mig är idéer om demokrati, människors orubbade lika värde och politiken som någonting gott i en stark demokrati. Jag är också övertygad om att vi tillsammans kan ge människor möjligheter och förutsättningar att välja den väg de vill ta i livet, grundat på deras intressen och inte bundet av bakgrund, förutsättningar, kön, etnicitet, etc. Jag kallar mig också feminist och jämställdhet är min hjärtefråga. Jag ska en dag jobba för att minska våldet mot kvinnor, helt enkelt. Är du intresserad av politik har du nog kommit fram till vart jag står by now..!
En annan saker jag verkligen ÄLSKAR är mode! Har varit intresserad av det sen jag gick på lekis, och nu hoppas jag på att komma in på en utbildning i New York för att kunna arbeta inom det området. Vi får se hur det går!
Nu hoppas jag att du känner mig lite bättre!
44 dagar kvar
Om 44 dagar är det Lucia, och då kommer jag tillsammans med 6 andra tjejer stå på Skansens scen och fira en utav Sveriges finaste högtider. Resan dit har redan börjar för oss, och jag ser fram emot att fortsätta den, ända fram till den 13 december.
På den här bloggen kommer jag främst dela med mig av hur allt går med Sveriges Lucia och om Svenska Kyrkans Internationella arbete i Liberia där projeket jag stöttar finns. Men jag kommer också dela med mig av mina åsikter kring olika samhälls-frågor som är på agendan just nu, och kanske lite sång någon gång!
På den här bloggen kommer jag främst dela med mig av hur allt går med Sveriges Lucia och om Svenska Kyrkans Internationella arbete i Liberia där projeket jag stöttar finns. Men jag kommer också dela med mig av mina åsikter kring olika samhälls-frågor som är på agendan just nu, och kanske lite sång någon gång!
