Vald till Sveriges Lucia 2008 - Emma Johansson

Ja ni, vad ska man säga... efter nästan tre veckors avsaknad av internet och några dagars välbehövligt jullov är jag tillbaka! Jag förstår om ni är många som misströstat, de flesta har kanske redan gett upp hoppet om att överhuvudtaget få se något mer vettigt inlägg på den här bloggen (om det nu någonsin har förekommit något annat än allmänt förvirrade ihopsamlingar av mina spridda tankar), kanske skriver jag det här bara för mig själv, men i alla fall, om ni är några som faktiskt läser det här, ett tack till er tappra! Ännu roligare blir det om ni lämnar ett litet avtryck under "Kommentarer", så att jag inte behöver känna mig alldeles övergiven...:)

Jag önskar att jag kunde sammanfatta den senaste månadens alla händelser på ett sätt så att ni åtminstone kunde ana vilken upplevelse det här har varit, alla de känslor som har funnits och alla tankar som flugit genom huvudet, och vad allt detta har betytt för mig... Men jag måste nog erkänna redan från början att jag aldrig kommer att kunna göra det, och därför blir det lite spridda tankar istället, precis som det brukar bli...:)

Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier kunnat drömma om att jag skulle bli lucia, jag hade inte ens vågat tänka tanken. Så när Yvonne ringde bara några minuter efter midnatt den 3 december, då var jag i ett chocktillstånd av sällan skådat slag, tänk er hysteriska skrattanfall och sprutande tårar blandat med glädjetjut, så kan ni förstå ungefär vad stackarna som fanns i min närhet fick stå ut med den kvällen... Mitt i detta kaos ville Åsa att jag skulle göra några kloka uttalanden till pressmeddelandet som skulle gå ut morgonen efter... Jag som knappt kunde formulera en enda vettig mening, ja man kan ju nästan förstå hur mycket klokt jag fick sagt...:) Torsdagen och fredagen som följde var verkligen helt gaaalna, för att använda ett av Yvonnes favorituttryck...:) Telefonen ringde i ett kör, särskilt på torsdagsförmiddagen kändes det som att jag inte gjorde nåt annat än pratade i telefon! Det var tidningsintervjuer och radiointervjuer (gärna direktsända) om vartannat. Lite kul när man hoppade från en intervju med Skaraborgs Läns Tidning, till Budbäraren (kristen tidning), till Radio Båstad, till Land Lantbruk! Jag förstår verkligen idrottsmännen som suckar över frågan "Hur känns det?", för hur ger man ett vettigt svar på en sån fråga?! På fredagen fick jag äntligen komma hem till mamma och pappa, för att kunna ladda för lördagens kröning i Örkelljunga.... När jag åkte genom byn med mamma på fredagseftermiddagen och såg att tre man hade blivit utskickade för att snygga till på platsen för kröningen, då började det faktiskt gå upp för mig vad jag hade ställt till med...:)  Kröningen ja, den förtjänar egentligen ett eget kapitel, för den var verkligen något alldeles extra!

Kröningen var verkligen över all förväntan, jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så välordnat, så pampigt, så finstämt och så välbesökt!! Det märktes verkligen att Örkelljunga satsade till 110 % för att göra kröningen till en oförglömlig händelse för både oss lucior och för Örkelljungaborna, och jag kan bara prata för mig själv, men för min del är det ett minne som jag kommer att bära med mig hela livet!



Nu gråter jag en liten tår också, det är inte klokt vad man har blivit lättrörd på gamla dagar... Det är inga ledsna tårar, definitivt inte, men när jag tänker tillbaka på kröningen och på att det kom så otroligt mycket folk (!), då kommer det lätt en tår... Jag lovade Ulrika (som fixade hår och smink den dagen, tack Ulrika!) att jag inte skulle gråta under kröningen, men det krävdes minsann en viljeansträngning för att lyckas med det! Jag hade liksom inte riktigt tänkt att det skulle komma speciellt mycket folk, kanske mest min familj och de närmast sörjande... Men när vi tågade ut på Terrassen och där var hundratals jublande människor, wow!!! Tur man inte satt ner, för då vet jag en som hade trillat av stolen...:)



Det var så häftigt att stå där och spana ut i folkhavet, där fanns familj och släkt, gamla klasskompisar och lärare, gubbarna jag åkte Vasaloppet med, gamla kompisar som jag inte träffat på länge, min ridlärare, många som jag kände igen, men även en hel del som jag inte kände igen, och det kändes helt otroligt att alla dessa ville komma på en luciakröning! Programmet var verkligen jättefint med både tal och sång, det var så härligt att få sjunga tillsammans!


Yvonne



Efteråt blev det kramkalas och intervjuer, och då kom tårarna.... Vill passa på att säga ett jättestort TACK till alla er som gjorde den här dagen möjlig! Ni har verkligen gett mig ett helt otroligt minne för livet.

Tror bestämt att vi får göra en följetong av det här, jag menar, hur intresserad man än är så finns det kanske ändå en gräns för hur långa blogginlägg man orkar med...:) Fortsättning följer imorgon helt enkelt! Då handlar det om alla luciatågen i Stockholm, spännande va?!

KRAMAR

Sveriges Lucia 2008 :)  

Förstår om ni undrar var jag har hållit hus.... Har varit frånkopplad från internet i mer än en vecka, därav den något sporadiska uppdateringen....Tänkte att ett litet livstecken kanske kan vara på sin plats! Skulle jag försöka beskriva allt vi varit med om den senaste veckan, alla tankar, känslor och funderingar, skulle det bli en hel uppsats.... Men det har varit otroligt, underbart, fantastiskt, ja alla superlativ man kan komma på passar in på den här veckan... Det har varit så många höjdpunkter, men en längre beskrivning får vi ta om sisådär en vecka, nu måste vi springa till tunnelbanan för idag bär det av till Syracusa!:) 

Ett stort TACK vill jag rikta till alla er som stöttat mig, som engagerat er och som röstat på mig, utan er hade jag aldrig fått uppleva allt det här underbara!

Den som väntar på nåt gott.... Vänta en vecka så kommer fullständig uppdatering på allt som hänt under luciaveckan, och en ordentlig reserapport från Sicilien!


KRAMAR Emma

Det har varit full fart idag, med bland annat ett besök på Kupan (Röda Korsets secondhandaffär och café) här i Uppsala! Kvällen har jag tillbringat med min kära vän Julia. Hon lagade supergod middag och sen tittade vi på en riktigt tjejig film, alldeles lagom nivå när kocentrationsförmågan inte är på topp...:)

Nu är det nästan exakt ett dygn tills omröstningen avslutas, känns lite overkligt på nåt sätt.... Det har hela tiden verkat så avlägset, har inte riktigt hunnit koppla att vi redan är inne i december och närmar oss lucia med stormsteg! Möter morgondagen med skräckblandad förtjusning....

Har ni tänkt på en sak? Att varje samtal, varje röst, faktiskt kan göra skillnad för en medmänniska. Ensamhet och isolering blir på något sätt extra tydligt och smärtsamt när den stora familjehögtiden närmar sig. På julen är det ju meningen att man ska få känna glädje och gemenskap med sina nära och kära, men det är långt ifrån alla som har det så. Tänk om vi alla faktiskt funderade en stund på om vi har nån i vår närhet som skulle behöva vår hjälp och vårt stöd, då skulle vi ju faktiskt kunna göra skillnad för så många människor som har det svårt! Det är ju precis det här som Röda Korsets sociala arbete i Sverige handlar om, och jag är så stolt och tacksam för att få vara en ambassadör för denna fantastiska organisation! Alla de människor och livsöden som jag fått möta under de senaste intensiva månaderna har berört mig och format mig. Och detta är bara början, en gång rödakorsare, alltid rödakorsare!:) 

Så vad säger ni, om alla röstar några extra gånger får Röda Korset chansen att bryta ensamheten och isoleringen för ännu fler människor. Det kan det väl vara värt? Ring 0939 - 1000 107 !

Ta hand om er!  
Stora kramar Emma

I söndags stod jag och Therese från Röda Korset i Sveriges Lucias monter på Centralstationen i Stockholm. Vi var där hela dagen och sålde kramar och delade ut flygblad så det stod härliga till!


Här är jag och Therese!





Många kramar sålde vi!


Dagens höjdpunkt var när kören Music Kidz kom och lussade! De var så otroligt duktiga och charmiga, jag stod bakom dem med ett leende sträckte sig från öra till öra..:)  Det var verkligen häftigt när man märkte att sorlet på Centralen tystnade när vi började sjunga, och många kom fram och lyssnade. Ett stort tack till er barn för att ni ville komma, det var så roligt att träffa er och ni gjorde verkligen succé!



Hela luciatåget!






En annan rolig grej var att Svenska Dagbladet kom och gjorde ett reportage!  Jag fick frågan om vilken kändis jag skulle vilja köpa en kram av, och gissa vad jag svarade....? Henrik Larsson såklart, behövs det någon förklaring överhuvudtaget?!:)  Tyvärr har jag inte lyckats hitta reportaget på deras hemsida, men det har rubriken "Kram - en god affär" och så är det en stor bild på när jag säljer en kram!

Förresten, vill passa på att skicka en hälsning till min fanclub i Haparanda, hoppas att ni läser det här! Vi som kommer från landsändarna måste ju hålla ihop!:)

Gårdagen innebar grupparbete hela dagen, i marknadsföringskursen som jag läser nu har vi fått i uppgift att göra en marknadsföringsplan för ett företag. På kvällen träffade jag två av mina bästa vänner. Det var meningen att vi skulle kolla på film, men vi hade alldeles för mycket att prata om, så det blev ingen film.....Känns som ett klassiskt scenario när det gäller oss...:) 

Nu måste jag sluta, ska iväg till Kupan här i Uppsala (som är Röda Korsets secondhandaffär och café)!

Ni glömmer väl inte bort att rösta...? Ring 0939-1000 107!

KRAMAR!