Lucia 2011 - Aida Lindqvist

Igår kan med lätthet sägas ha varit en av de häftigaste dagarna i mitt liv. Så häftig att jag faktiskt ifrågasätter om den verkligen inträffat... Men det finns ju dokumenterat.

Det är massa blandande känslor, jag känner mig dels som en lipsill för att jag nu inte kommer att få träffa alla lusse-tjejerna varje dag och sjunga tillsammans, skratta tillsammans, gråta tillsammans och resonera kring livets stora och små frågor. Det gör lite ont faktiskt, men förhoppningsvis kommer vi att hålla kontakten!

Gårdagen var overklig på många sätt, inte bara för att vi stod i självaste konungens stall och sjöng live i SVT, inte bara för att vi var inbjudna till slottskyrkan och "glöggminglade" med kunga familjen. Ja ni hör ju... jag hade kunnat stanna här, men det stannar inte här. För vi har sjungit för svenska folket genom radio och stått en meter bakom Tomas DiLeva och sjungit honom i örat, vi har åkt med hovets kortege genom Stockholm, tänk att komma med häst och vagn MITT I STAN och STOPPA UPP HELA TRAFIKEN.

På skansen var första gången vi fick smak av berömmelse då Italienarna knäppte miljoner med bilder. Stefan fick agera bodyguard och lotsas oss genom folkmassan.

Ja, jag frågar igen har detta hänt?

Jag säger bara tack till alla för att jag fått vara med om detta och tack till alla lusse-tjejer Lina, Maria, Matilda, Charlotte, Dannielle, Johanna för att jag fått lära känna er! Och tack till  Cathrine, Stefan, Jacob och Yvonne för allt roligt vi fått uppleva. Vilken bra tanke ni haft med projektet, ni har gjort lucia traditionen till något extra fint!

Bloggen fortsätter för mitt uppdrag som sveriges lucia är inte över, i veckan åker jag charlotte och dannielle till Italien för att lussa vidare några dagar.

och en sak till... GRYMT att vi gjort allt detta samtidigt som vi bidragit till VÄRLDENS BARN!